Artikelforum

Som arbetsplatschef på ett större företag blir det många konferens- och kursresor under året. Det gäller att hålla sig ajour, som det heter och visst finns det en stor poäng i det. Samtidigt kan jag tycka att det blir lite för mycket flängande fram och åter, även om jag kan uppskatta att träffa mina medarbetare som arbetar på annan ort. Det var i slutet av november och ännu en konferens höll på att planeras, men denna gång fick vi alla komma med förslag om vart den skulle hållas. Eftersom att jag lovat barnen att hinna med allt julstök, pepparkaksbak, julkorts tillverkning och tillverka och hänga upp julpynt tänkte jag att jag skulle föreslå att hålla vår konferens i Västerås, där jag själv bor. Jag tänkte att jag genom detta kunde hinna med konferens om dagarna och pyssel om kvällarna. Mitt förslag om en konferens i Västerås gick igenom, mycket till del av mina påtryckningar och tjat, kan jag tro. Jag såg till att boka in stans finaste konferens Västerås kunde bjuda på och jag blev själv glatt förvånad över den standard som konferenslokalen och hotellet bjöd. Där hade jag rest land och rike runt men aldrig sett maken till varken den service eller det varma intryck jag nu fick på vår första konferens i Västerås Och jag har bott på både dyrare och mer omtalade konferensanläggningar. Det är rätt typiskt att den bästa upplevelsen av konferenssammanhang fanns så nära inpå knuten.

Mina medarbetare uppskattade vistelsen till fullo och under middagen, efter en dag av planering och samtal, satt vi nu tillsammans och pratade för förstå gången om ämnen utanför arbetet. Vi knöt en ny slags kontakt som jag tror är viktig när man arbetar så tajt som vi faktiskt gör.

Jag vet inte om det var atmosfären men jag tänker att den säkert påverkade oss där vi samtalade mer som en familj än som kollegor. Timmar gick och timmen hann bli sen innan jag tog mig hem på kvällen. Barnen hade redan somnat när jag kom hem och julpysslet låg framme på köksbordet och till viss del på golvet. Små stjärnor och hjärtan hade klippts ut och vissa hängde i par i långa röda snören. Visst kom det dåliga samvetet när jag insåg att jag brutit mitt löfte men jag var ändå så uppåt efter dagen så jag fick tänka ut något som skulle muntra upp mina barn med. Dagen därpå hörde jag efter om det fanns lediga rum till helgen på det hotell där vi höll vår konferens i Västerås, det fanns det så jag ringde hem och berättade att för barnen att jag bokat en hel helg på hotellet för julpyssel och familjetid. Jag blev förlåten!